Säger som jag sa sist jag var på ett 55 minuters afro aerobics-pass: Det är värre än döden! Jag tror aldrig jag svettats så mycket som jag gjorde ikväll. Men det är så förbannat roligt, typ bland det bästa som finns just nu.
Skrev prov idag. Det gick antagligen hur dåligt som helst, det kändes verkligen inte bra. Men jag biter ihop och hoppas på det bästa, antar att det är det enda jag kan göra just nu.
Jag saknar joggingturerna jag och en fin vän i ånge hade förra våren. Jag hade sämst kondition men för varje gång vi var ute och sprang kände jag att det gick bättre och bättre.
Jag vill börja springa igen. Min löpstil är dock kass, jag vet inte vad jag gör fel men fel är det. Skulle behöva träffa någon, någon som kunde hjälpa mig. För när jag väl springer och när det väl går bra så är det så underbart och jag vill så gärna klara av att springa vårruset nästa år, jag hade det som mål i våras också och ifall jag hade haft tid så skulle jag nog ha klarat det.
Men numera är jag bara lat. Usch. Avundas nästan mitt gamla jag, som sprang för glatta livet där i dålig form och knäpp stil. Men det var iallafall roligt.
Nu ska vi äta lax!